Beckie in Canada

Åkte hem till dem där svenskarna idag. Mamman Malin, pappan David, dottern Katrina och sonen Jens. Alla pratade svenska utom pappan. Det var lite awkward, eller mycket awkward ska jag säga. De var väldigt tysta. När de väl sa någonting så var det väldigt tyst, eller så behöver jag skaffa hörapparat efter att ha bott med massa italienare och en skrikig svensk. Kanske kommer sluta med att jag inte hör någonting om tre månader.

Dem visade mig runt i deras område, och jag och Katrina och David åkte ner till deras seglarskola som dem jobbar på och pratade segelbåtar i typ sjuttioelva timmar. Skojigt. Sen åkte vi hem till dem igen och drack te. Malin frågade David, "David, would you care for some tea?". Hihihi. Den repliken beskriver nog den familjen ganska klockrent. Katrina var helt okej, hon blev mer och mer pratig. I början trodde jag nästan att någon hade skärt tungan av henne eller något i den stilen.

Är så irriterad på mig själv, glömde pappret till en uppgift i spanska som ska lämnas in på tisdag i skolan. Vi har ingen skola imorgon, måndag, för att det är Thanksgiving (praise the lord!!!!!!!), så kommer behöva fejsa monstret på tisdag och säga att jag får göra den där dumma presentationen på onsdag istället. Är sur också för att jag inte kan hitta bilderna från Lisas kalas någonstans, fast att jag vet att jag hade dem både i bilder-mappen och i Canada-mappen. De är bara helt bortblåsta.


För blinda mänskor står det "Please visit hell in Vancouver at; 1785 Main Street, 4110 Oak Street, 1295 East 12th Avenue". Kanske ska göra en liten tripp dit, bara för att se vad man ger sig in på när man inte gör spanskauppgifterna i tid?