vals för satan (din vän pessimisten)

Lägg dig damm. Röda maj, värmen erövrar stan. Bland fanor, stöveltramp, hör jag din puls. Det är då jag önskar att jag kunde stanna tiden, tysta alla nätverk, stoppa trafiken. En stilla bön om lugn igen, att kunna ta besvikelsen. Blås din vind ur din tro på att tron i sig själv räcker till, att någon i sig själv kan vara nog. Och jag, jag står maktlös inför kärleken igen. Man blir ödmjuk inför kraften i rörelsen, om man tror på någonting som du gör. Att aldrig någonsin ge upp. Om jag hade lite kraft kvar att ge dig. Om jag hade lite hjärta att dela med mig. Om jag hade lite kärlek så var den till dig. Om jag hade lite kraft kvar att ge dig. Om jag hade lite hjärta att dela med mig. Om jag hade lite kärlek så var den till dig. Säg ditt namn, och din hand, den öppnas och sluts. Du lever din dröm, i ett band, du lever din dröm. Och det är då jag önskar att jag kunde hålla käften, tysta pessimisten, bara vara din vän. En stilla bön om lugn igen, att slippa ta besluten. Om jag hade lite kraft kvar att ge dig. Om jag hade lite hjärta att dela med mig. Om jag hade lite kärlek så var den till dig. Om jag hade lite kraft kvar att ge dig. Om jag hade lite hjärta att dela mig med. Om jag hade lite kärlek så var den till dig.


Edinburgh '09

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0