brinn, hjärtat, brinn. vår fiende är rädd om sitt skinn.
Jahopp, då har man fått prata lite svenska då! Kom precis hem från att ha jobbat på Scandinavian Centre i svenska skolan för barn i åldern 6-8. Det var fyra barn; Björn, Oliver, Anna och Hallina. Björn och Oliver pratade i princip flytande, Anna blandade lite och Hallina kunde knappt någon svenska alls. Vi spelade spel och ritade och jobbade i deras böcker och läste Dagspöket (älskade den när jag var liten, hoho). På torsdagar är det jag ska jobba, och jag tänker också stanna kvar efter skolan för barnen, som slutar klockan kvart över sex, och jobba med svenska skolan för vuxna också som börjar klockan sju.
Idag hade jag ju det där dumma juridiksprovet också, ahahahahahhahahahah. Vilket skämt! Kunde svaret på de flesta frågorna, men kunde inte skriva fullföljigt, eller var det heter. Jag glömde den femte av de tre basgrejerna av Canadensisk lag. De jag kom ihåg var Family law, Contract law, Tort law, Property law, och så den sista som börjar på L kom jag inte på. Det är Labour. Fasiken! Däremot tror jag att jag kanske, kanske kanske, kan ha skramlat lite poäng på sista uppgiften, där man skulle skriva en liten uppsats om ADR; negotiation, mediation och arbitration, förklara skillnader och likheter, nackdelar och fördelar, samt sina egna åsikter.
På draman idag så gjorde vi en uppvärmningsövning som innebar att alla stog i en tajt ring. En av oss skulle stå i mitten, och gå fram till någon i cirkeln och säga "darling, if you love me, will you please, please smile?". Då ska den som får frågan inte le och säga "honey, you know I love you, but I just can't smile". Om man ler, så får man själv gå in i ringen. Det är alltså för att öva fokus och kontroll över sig själv. Något som jag har stora problem med. Jag kan inte sluta le! Herregud asså, måste öva på det där. Jag är ju helt körd, för nu vet alla att jag inte kan motstå det, och då är det jag som är offret hela tiden. Man ska ju dock självklart inte gå fram och bara säga repliken, utan man ska spela ut den. Det är hur man spelar den som räknas. Det kanske funkar första gången att bara säga repliken, men sen går ingen på det längre. Jag försökte med att hota, be, gråta, bli panikslagen, ja, allt. Det funkade till slut! Ahahaha. På Ben, som också har problem med det där. Det är jag, Ben och Peter som inte klarar av det, så det är vi som blir offren. Jag klarar av ganska bra att hålla mitt pokerface innan någon kommer fram till mig, men sen när Glenn till slut gick fram till mig och imiterade Yoda från Star Wars så var jag köööööörd asså.
Glenn till vänster och Josh som ser ut som en tolvåring med en gubbes ansikte.
Idag hade jag ju det där dumma juridiksprovet också, ahahahahahhahahahah. Vilket skämt! Kunde svaret på de flesta frågorna, men kunde inte skriva fullföljigt, eller var det heter. Jag glömde den femte av de tre basgrejerna av Canadensisk lag. De jag kom ihåg var Family law, Contract law, Tort law, Property law, och så den sista som börjar på L kom jag inte på. Det är Labour. Fasiken! Däremot tror jag att jag kanske, kanske kanske, kan ha skramlat lite poäng på sista uppgiften, där man skulle skriva en liten uppsats om ADR; negotiation, mediation och arbitration, förklara skillnader och likheter, nackdelar och fördelar, samt sina egna åsikter.
På draman idag så gjorde vi en uppvärmningsövning som innebar att alla stog i en tajt ring. En av oss skulle stå i mitten, och gå fram till någon i cirkeln och säga "darling, if you love me, will you please, please smile?". Då ska den som får frågan inte le och säga "honey, you know I love you, but I just can't smile". Om man ler, så får man själv gå in i ringen. Det är alltså för att öva fokus och kontroll över sig själv. Något som jag har stora problem med. Jag kan inte sluta le! Herregud asså, måste öva på det där. Jag är ju helt körd, för nu vet alla att jag inte kan motstå det, och då är det jag som är offret hela tiden. Man ska ju dock självklart inte gå fram och bara säga repliken, utan man ska spela ut den. Det är hur man spelar den som räknas. Det kanske funkar första gången att bara säga repliken, men sen går ingen på det längre. Jag försökte med att hota, be, gråta, bli panikslagen, ja, allt. Det funkade till slut! Ahahaha. På Ben, som också har problem med det där. Det är jag, Ben och Peter som inte klarar av det, så det är vi som blir offren. Jag klarar av ganska bra att hålla mitt pokerface innan någon kommer fram till mig, men sen när Glenn till slut gick fram till mig och imiterade Yoda från Star Wars så var jag köööööörd asså.
Glenn till vänster och Josh som ser ut som en tolvåring med en gubbes ansikte.
Kommentarer
Trackback
